Neuroser.

När jag tappar kontrollen, eller när jag är beroende av andra personer så att jag själv inte kan göra någonting åt situationen får jag lite lätt panik. Sedan helgen har jag verkligen vara utlämnad åt att andra ska göra saker och fått vänta mycket. Så istället har jag gjort vad jag kunnat kontrollera. Jag har städat. Dammsugit alla rum, tvättat, plockat, diskat, skurat toaletten, pantat burkar, postat brev, återvunnit alla burkar och flaskor, vikt in tvätt... Vilket faktiskt fått mig att må mycket bättre. När man får bort en del av alla dåliga samveten som ligger och skräpar överallt känns det lite som att man rensar upp i huvudet också.
Imorgon bär det av till Stockholm över helgen. Även om vi knappt har några pengar kvar får vi i alla fall komma bort en sväng. Dessutom får vi spendera helgen med Kajsa och Nicklas och dessutom träffa kusinerna. Och nästan störst av allt: Jesus Christ Superstar på Göta lejon, lördag kväll!


Allting har rasat...

Under helgen har hela världen rasat. En trasig bil, en trasig axel och vi misstänkte mögel i lägenheten när vi hittade vattendroppar på en ful fläck i sovrummet. Sen ska vi inte nämna låset till ytterdörren eller låset på bilen.
Men tack vare min underbara man har vi lyckats tejpa ihop en del. Han skruvade i ytterdörren, vi har beställt en ny backspegel efter vår lilla... Incident på vägen och jag har beställt tid hos sjukgymnasten. Dessutom har vi kommit fram till att det inte är mögel. Så på något vis har världen börjat vända sig rätt igen. Det återstår bara lite krångel med försäkringsbolag osv.
Men det positiva helgen var att jag fick åka och rida! Det var helt fantastiskt roligt, jag har saknat det då mycket. Vi får hoppas att jag kan få fortsätta åka och sköta Soide. Jag hoppas få veta under veckan... :)


Fantastisk gratäng

Igår gjorde jag en riktigt god gratäng till middag och därför bil jag delge er mitt smaskiga recept!
I vanlig ordning har jag inte mätt upp någonting utan kör lite på känsla, trixar fram och tillbaka tills det blir bra.
Men i korta ord har vi här nu en risgratäng med kyckling och tomatsås.
Börja med att koka ris och lägg i botten med en form.
Stek kyckling med salt, peppar, timjan och strimlad paprika och lägg åt sidan.
Kör ihop en tomatsås med lök, vitlök, krossade tomater, vitt vin, grönsaksbuljong, salt, peppar, timjan, basilika och farinsocker. Lägg tomatsåsen på riset, kyckling över det och avsluta med ost. In i ugnen 225 grader i 15 minuter.
Wonderful!


Instängd

Idag känns lägenheten tråkig, liten, instängd och nästan lite klaustrofobisk. Nu har jag varit hemma så mycket och inne så mycket att det nästan kryper i kroppen. Visst, det var en jättemysig, lugn helg men nu börjar jag bli rastlös. Jag behöver komma bort från lägenheten och aktivera mig lite. Eller fast bara dricka te hos någon. Jag lyckas inte fokusera tankarna på plugget och jag har som ingenstans att gå eller någon att träffa.
Svacka.
Jag får helt enkelt bege mig till gymmet och svettas lite när väggarna börjar krypa för nära.


Citronmeliss-te

Jag har ett citronmeliss-te som till och med Victor gillar att dricka!
Idag har vi äntligen fått arbeta lite praktiskt med vår MKV-kurs, ett litet grupparbete som gick lätt som en plätt!
Dessutom har vi bokat resa upp till Kiruna nästa helg! Nöjd tjej! :)


Kaffe, kommunikationsteorier och ett fyllt kylskåp.

Idag var en väldigt bra dag. Min bok om kommunikationsteorier visade sig vara riktigt intressant om man dricker lite kaffe samtidigt! Dessutom var det kul att träffa klasskompisarna igen och vi fick flera lättande besked om de kommande uppgifterna. Och det gick bra att träna! Och kylskåpet är fyllt för veckan. Jag kan inte alls klaga idag.


Anpassningsförmåga

Det är helt otroligt hur vi människor gör för att anpassa oss. Speciellt vissa är otroligt duktiga på detta. Men i allmänhet så är det så - behöver man anpassa sig, så gör man det. Ni som står mig närmast vet hur svårt jag har haft det innan jag lyckades ta mig iväg och börja plugga. Och helt plötsligt är jag här och det har gått två månader. Det är helt otroligt egentligen. I kväll var vi på Challenge Bar och satt och hängde och hade lite tjej-kväll. Jag tog cykeln hem och erinrade mig själv att jag måste vara försiktig i korsningen med kolmilavägen eftersom det är ojämnt underlag där. Sedan svängde jag upp mot vårt hus, mot vår lägenhet som väldigt snabbt började kännas som vår egen. Jag går till min skola, tränar på mitt gym och bor i... Min stad? Hur hände detta egentligen? Hur kunde det gå så lätt?
Även om jag måste medge att allting har varit långt ifrån smärtfritt, jag saknar mamma, pappa, kajsa, andreas, mimmi, hanna, elin, robert, tina och hästarna och alla andra människor som fanns hemma. Men man anpassar sig. För det är det man gör.

Måndag morgon

Igår var en så otroligt slö dag så idag känner jag att det är dags för att det ska hända någonting! Det måste göra det, annars kommer jag dö av rastlöshet. Synd då att föreläsningen blev inställd... Jag har lite för mycket fritid ibland. Det börjar bli dags att verkligen sätta igång och leta efter någon häst att rida på och gosa med. Det är en ganska ny känsla, generellt har jag ju haft ett väldigt fullproppat schema. Hmm. Jag får väl renskriva lite anteckningar.


Violet road

Om ni inte hört det norska bandet Violet road bör ni kolla in det. Dom är fantastiska. De passar så bra att lyssna på i höstmörkret.
Den senaste veckan har varit lite tung. Vi har börjat med MKV-kursen som är svinigt tung och grymt tråkig och dessutom har jag haft hemlängtan. Jag pratade med fammo i telefon och tänker på att sitta i hennes kök med hela familjen samlad. Herregud.


Alltså. Nä.

Okej, jag måste bara få gnälla om en grej. Och jag brukar nödvändigtvis inte bli så upprörd och gnälla över helt ovidkommande saker men just nu kan jag faktiskt inte låta bli.

Ni som har Facebook har säkert märkt av den här trenden och den gör mig tokig. Det har på något vis blivit vanligt förekommande att lägga upp diverse bilder som till exempel en bild på en soldat som sitter med sin nyfödda bebis i famnen som han ser för första gången. Han gråter. Det är en jättefin bild. Och så läser man under: "1 like = 1 respect for soldiers. Ignore if you don't care" Jag menar. Vad kan möjligtvis bli bättre av att jag gillar den här bilden? Vad ändras om jag delar den här bilden? Vem hjälper det? Ett annat exempel visar en bild på ett barn som har en stor tumör vid örat. Det är en helt grotesk bild. Då står det: "This baby has cancer. 1 like = 10 prayers. Ignore if you don't care about this baby".

Fucking jävla seriöst? Om man vill rädda livet på plågade djur (ja, ni har säkert sett dom bilderna också), barn eller visa sin respekt för soldater finns det andra mycket effektivare sätt att göra det på. Det konstiga är att de här bilderna ofta har typ 27 000 gillningar. Och jag fattar inte. Lättar man sitt samvete och tror att man gör en god sak bara genom att trycka "gilla" på Facebook? Nä VET ni vad.

Ett annat fenomen som gärna dyker upp i samband med detta är många väldigt grova bilder. Som barnet med det stora tumören vid örat. Jag har även sett en död golden retriver som ser ut att blöda från munnen. Den ligger på ett golv som är helt nedkletat av blod. Eller en bild på ett likblekt nyfött barn som man tydligt ser har blivit slängd i en sopsäck tillsammans med annat skräp. Det här är fruktansvärt starka bilder som jag personligen verkligen inte vill ha upptryckta i ansiktet utan förvarning när jag bara vill kolla min Facebook. Vill man att dessa bilder ska bli kända och uppmärksammade tycker jag att man bör länka till dem och även varna känsliga tittare. Som mig. Då får jag själv välja om jag vill se den här bilden eller inte. Och att skriva "känsliga tittare varnas" är ju om inte annat ett sätt att skapa mystik, uppmärksamhet och intresse kring bilden. Men då är det var och ens eget ansvar. Efter bilden på barnet i sopsäcken hade jag svårt att sova och mådde dåligt.

Så där har vi två saker att gnälla på. Att dela bilder med helt ovidkommande budskap kan jag väl leva med, i själva verket tar det bara upp plats i min värld. Men man ska vara varsam med bilder tycker jag. Jag tycker det visar på dåligt omdöme att publicera dessa bilder. Och det visar på tanklöshet att dela dem vidare. Sådärja. Min mening sagd.

Nu är det förkylt.

Jag höll på att få ett smärre hjärtstopp idag när jag loggade in på banken och insåg att jag inte hade fått mina CSN-pengar. typ "HELVETESJÄVLARVARFÖRHARJGAINTEFÅTTMINAPENGARVADÄRDETFÖRFEL???" Sedan kom jag på att jag inte lämnat min nya studieförsäkran eftersom jag har varit in och trasslat med mitt nya beslut. Men nu är det gjort och förhoppningsvis får jag snart se mina slantar. När vi idag räknade kvitton och betalade räkningar börjar jag inse att vi har mindre pengar nu än förr. Dags att ändra sitt beteende en smula och börja hålla lite hårdare i plånboken.
 
Jag tror jag håller på att få en förkulning igen. Det positiva är att vi inte har mer schemalagd skola förän tentan på fredag, då kan man ligga hemma och vara sjuk och plugga. På fredag är det som sagt tenta. The very first. Herregud. Hur ska detta gå?

Flyta ovan golvet

Ibland kan jag få en sån där riktigt bra känsla på dansgolvet. Då är det bästa som finns att dansa. Så älskar jag verkligen att dansa. När man hittar rätt musik, rätt promillehalt och rätt människor. Då är det så sjukt roligt. Jag har ofta varit den som dansat exakt hela kvällen och hade kunnat fortsätta lite till. Och detta har jag upplevt både med regelrätt clubmusik-dunk-dunk men framför allt om man lyckas hitta ett ställe som spelar indiepop och åttiotalsrock. Då handlar det inte om att skaka på rumpan, då ska man röra på hela kroppen, helst så mycket som möjligt! Fotarbetet är viktigt, det och engagemang.
Det var länge sedan jag verkligen fick till den där känslan. När det känns helt rätt. Senaste gångerna jag har varit ute har vi dansat. Men då har jag varit så mycket i mitt eget huvud att jag inte hittar känslan. Jag längtar tills jag hittar flowet nästa gång.


Jag vill ha....

Jag vill ha en liten kisse! Kolla bara på den här sötnosen! Även om det slutade med ett klösmärke på handen...


Igår vs idag + imorgon

Igår var en hemskt dålig dag. Jag misslyckades med middag, plättar OCH mitt brödbak. Alltså allt jag försökjte mig på i köket. Dessutom fick jag en brödkaven i huvudet som legat ovanpå kylen när jag snokade i frysen (En bula idag, tackar som frågar) och missade mitt pass på gymmet för att jag var en otrolig klant och glömde väskan. Inte den perfekta setupen för en dag man är glad åt.
 
Idag å andra sidan artade sig bra. Fyra maskiner och en diskhög avklarade tillsammans med åtta trevliga kilometer i eljusspåret med Matilda och ett pass BodyPump. Middagen fick mannen stå för och se så bra det blev! På det hela taget är jag nöjd.
 
Imorgon händer det lite mer spännande saker, jag ska till skolan för att få respons på min första artikel. Jag är väldigt nyfiken på vad jag kommer få för kritik. Jag själv kände mig väldigt nöjd men man vet ju aldrig. Jag är inte säker på att jag har ett journalistiskt språk. OCH jag ska åka ut till Öjebyn och hälsa på Sarah med man och katter och allt! Det ska också bli mycket trevligt.
 
Då var det väl bara att hämta den sista tvätten då....

Hemma igen.

Hemma i Kiruna över helgen vilket känns väldigt skönt. Men det är inte bara underbart eftersom det rör upp en hel del "mitt liv har förändrats"-känslor. Kanske för att här hemma är allt precis som vanligt. Jag var i stallet på dagen och satt på samma plats med samma människor och känner mig fruktansvärt avlägsen. Det är verkligen annorlunda nu och även om jag hittills trivs väldigt bra med förändringarna är det inte som att de gamla bara försvinner. 
Jag saknar att rida. Nu är det tre månader sedan och jag blir tokig snart.

RSS 2.0