MinnahTorma

Det är helt otroligt hur vi människor gör för att anpassa oss. Speciellt vissa är otroligt duktiga på detta. Men i allmänhet så är det så - behöver man anpassa sig, så gör man det. Ni som står mig närmast vet hur svårt jag har haft det innan jag lyckades ta mig iväg och börja plugga. Och helt plötsligt är jag här och det har gått två månader. Det är helt otroligt egentligen. I kväll var vi på Challenge Bar och satt och hängde och hade lite tjej-kväll. Jag tog cykeln hem och erinrade mig själv att jag måste vara försiktig i korsningen med kolmilavägen eftersom det är ojämnt underlag där. Sedan svängde jag upp mot vårt hus, mot vår lägenhet som väldigt snabbt började kännas som vår egen. Jag går till min skola, tränar på mitt gym och bor i... Min stad? Hur hände detta egentligen? Hur kunde det gå så lätt?
Även om jag måste medge att allting har varit långt ifrån smärtfritt, jag saknar mamma, pappa, kajsa, andreas, mimmi, hanna, elin, robert, tina och hästarna och alla andra människor som fanns hemma. Men man anpassar sig. För det är det man gör.