Tänk...
Tänk att riktigt underbara saker alltid måste sluta i hysteriska gråtattaker över saknad och sorg över att det man kämpat för så länge är över och hur fruktansvärt man kommer sakna alla människor. För nu flyttar så många och ingenting blir som förut. Drt är ångest på hög nivå. Allt känns ångest just nu.
Mitt liv känns som ångest.
En kram någon?
Kommentarer
Postat av: Mimmi
Kram.
Postat av: Klaggen
Av mig får du hur många kramar du vill :)
Postat av: kajsa
Kram.
Trackback
