MinnahTorma

Jag har återupptäckt Skillet och en gammal favoritlåt: Those Nights. Den betydde väldigt, väldigt mycket för mig och kommer alltid att påminna mig om dig. Och alla knasiga nätter vi har upplevt. Jag saknar dig. Väldigt mycket.

Våren är alltid väldigt blandade känslor för mig. Jag spenderar hela vintern med att längta efter den, när den väl kommer går allting så fort. Och framtiden skräms. Och på samma gång som solen tittar fram och man fylls med äventyslusta och glass-sug lyckas jag allt som oftast dra på mig någon sorts hjärtekross eller ångest i allmän form.
Allting är som för lyckligt.
I alla fall som det framställs i massmedia och av alla människor
"På våren ska man vara kär" "På våren ska man vara lycklig" "Vårkänslorna kryper fram" Då känns det som att allting hånar en när man inte är fånigt lycklig. Eller så är jag kanske bara konstig...
Jag saknar alltid folk på våren.

På samma gång har jag för tillfället en anorm äventyrslust. Jag vil vara ute mitt i natten och göra konstiga saker med mysiga människor. Jag har get upp lite på skolan känns det som. Det är så lite klar nu att jag typ har släppt det. En extrem skoltrötthet har drabbat mig, nu har man kämpat så länge för alla dom där jävla betygen och jag orkar inte göra den sista ansträngningen. Jag vill tro att jag sitter säkert ändå. Jag vill inte plugga. Jag vill UT! ut på äventyr!
Ta med mig på äventyr någon? :D

Kära nån vilket sentimentalt skräp det här blev. Jag skyller på Skillet.