...för vi har tagit studenten....
Nu var det slut. På skola. Vad konstigt det känns. nu kan man inte längre säga "vi syns på måndag" eller ens "vi syns efter sommaren" ES3 finns inte mer. Inte den ES3 jag känner. Men jag kommer alltid att referera till er som min klass även om vi inte går i samma klass längre. Och jag kan ärligt säga att jag kommer sakna er.
Under de senaste dagarna har man varit med om så mycket och det har hänt s mycket att jag inte ens vet vart jag ska börja om jag skulle skriva om det. Och man har känt alla känslor: glädje, sorg, vemod, ilska, eufori, chock... Och så vidare. Och Ena sekunden det ena för att det sedan ska gå över i någonting annat. Och allt på en gång. Vi skrek oss hesa på flaket men vi hade ändå Linda med oss, på hennes fina plakat. Vi dansade, sjöng och härjade men när det kom en låt vi förknippar med henne satt vi på golvet och mindes henne. Sen var man lika snabbt uppe och härjade igen. Livet är underligt. Jag vet inte ens vad jag ska säga. Jag är helt och fullständigt tom.
Men två saker vill jag säga:
Vila i frid Linda.
Jag kommer aldrig glömma vad min klass betytt under tre år. Men festen tar inte slut här, right?
Kommentarer
Trackback
