MinnahTorma

...Men å andra sidan behöver inte det vara någonting dåligt alls. Det klockrena var gårdagen. Man kommer hem efter föreställningen och sitter i sin pyamas och tänker skriva ett små-ångestfyllt blogginlägg om efter showen-ångesten som blir extra kraftig med oro för magsjuka.
Så man sätter sig vid datorn, börjar redigera lite bilder och väntar på att man ska bli så trött att man ska kunna sova och livet känns lite allmänt... ångestfyllt. Pratar och klagar till mina fina kompisar som orkar lyssna på mig (<3) och börjar fundera på sängen.
Då smsar Johannes och frågar om vi ska kolla på filmen från showen. Ett par minuter senare sätter jag mig i bilen, fortfarande med pyamasbyxor under mjukisbyxorna, en stor mys t-shirt, koftan man har använt hela veckan och raggsockar. Sminket hade jag fått bort men håret stod fortfarande halvt åt alla håll. Ska man vara sunkig kan man lika gärna vara riktigt jävla sunkig!

Att åka ner dit klockan 1 på natten var ett riktigt bra beslut. Då fick man tankarna på annat och det dämpade ångesten över att allting kommer ta slut snart (altså skolan, inte livet...) och så vidare. Sen är det alltid lite jobbigt att se sig själv på film, men det var jävligt kul ändå. Vi skrattade så att tårarna rann.

Sen kan jag inte fatta att våran konferancier lyckades säga:
"Jag blev alldeles tagen därbaki"
Seriöst... Det är helt sant. Efter Aladdinmedleyt. Då dog man av skratt. Speciellt när man kollade på det två gånger. Och det känns henskt att skratta när det inte alls var meningen att blir så.
Men det där var fan priceless!

Anyhow, jag tänkte slänga ut ett par bilder också!

Bluesbrothers




Hanna Nutti





Sminktime! (Foto: Jonas)





My girls! :D <3